Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Harry Potter och Halvblodsprinsen

hp7

mini3star Harry Potter and the Half-Blood Prince 2009 STORBRITANNIEN/USA 153 min. färg/35mm/2.35:1. R: David Yates. S: Daniel Radcliffe, Rupert Grint, Emma Watson, Michael Gambon, Alan Rickman, Jim Broadbent, Bonnie Wright, Helena Bonham Carter, Tom Felton, Evanna Lynch, Julie Walters, Mark Williams, Oliver Phelps, James Phelps, Devon Murray, Matthew Lewis, Freddie Stroma, Jessie Cave, Alfie Enoch, Robert Knox, Hero Fiennes-Tiffin, Frank Dillane, Dave Legeno, Helen McCrory, Robbie Coltrane, Maggie Smith, Warwick Davis, David Thewlis, Natalia Tena, David Bradley, Timothy Spall, Gemma Jones, Elarica Gallagher, Geraldine Somerville.

Enormt välgjord, men onekligen händelselös, sjätte del i Harry Potter-sagan som utgör transportsträcka mellan den häftiga krigsförklaringen i förra filmen – Fenixorden – och den storslagna uppgörelsen i den sista (Dödsrelikerna). Hogwarts har förvandlats till en gotisk katedral i den här rekordmörka delen av berättelsen, mörkrets herre Lord Voldemort har en diabolisk plan på gång som innefattar den evigt mystiske professor Snape (Rickman) och parveln Draco Malfoy (Felton) som spioner, medan Harry måste lära sig mer om Voldemort – och sin roll som ”Den utvalde” – av Dumbledore som börjar se alltmer illa däran ut. Under tiden florerar hormonerna bland våra, numera byxmyndiga, karaktärer – alla är kära i Harry som är kär i Rons lillasyster Ginny, Ginny dejtar statisten Dean, Hermione är kär i Ron men Ron är upptagen med ”snogging” tillsammans med blondinen Lavender Brown som dyrkar hans Quidditch-talanger (Hermione försöker para ihop sig med pilsk och odräglig sportfåne för att göra honom svartsjuk). Men något måste dom ju sysselsätta sig med, eftersom filmen uppenbarligen utgör en rastplats mellan sagans upptrappning och final. Ögongodiset är också alldeles totalt, såväl fotot (av Bruno Delbonnel) som den vitala musiken (av Nicholas Hooper) bidrar till kvalitén som bärs upp av alla lysande skådespelare som ständigt verkar få chansen att gå vidare från sina karaktärers stereotyper och utveckla dom (ny i det lyxiga gänget av brittisk skådespelarelit är  Broadbent som pretentiös lärare av gamla skolan). Vid det här laget berättas historien så smidigt att det bara är talibanfans av Rowlings böcker som kan låta bli att roas av det hela. Filmen är egentligen en enda lektion i storyexposition, och det är förmodligen den film i serien som sämst står på egna ben, men dramaturgiskt sett så är det en film som helt enkelt måste göras, till förmån för den stora berättelsen. Kort sagt: Har du följt den här berättelsen ända hit, så kommer du inte ha något emot att se den här filmen också. 3/5 6/10. 2009.

försökigen