Tagebuch einer Verlorenen. 1929 TYSKLAND 104 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Georg Wilhelm Pabst. S: Louise Brooks, André Roanne, Josef Rovenský, Fritz Rasp, Vera Pawlowa, Franziska Kinz, Arnold Korff, Andrews Engelmann, Valeska Gert, Edith Meinhard, Sybille Schmitz, Sig Arno, Kurt Gerron.
Typ av uppföljare till Pabsts legendariska Pandoras ask, även denna gång med Louise Brooks i huvudrollen – hon spelar ung kvinna som i sitt liv går igenom helvetets kval. Bara i upptakten blir hon våldtagen, föder ett barn som hon därefter fråntas och hamnar på bisarrt fascistisk flickskola medan barnet dör (intrigen fortsätter bland annat till ett liv på bordell). Oavbrutet finner hon dock anledningar att hålla modet högt och stoltheten går före allt annat. För sin tid extremt skandalös, liksom Pandoras ask, och fortfarande kännbart burlesk. Likväl genomsyrad av humanistiska ideal och en typ av socialpolitisk agenda som ständigt manifesteras om igen i Brooks magnetiska aura. En av de filmhistoriska stafettpinnar som tog melodramat ut från 20-talets kammarspel och vidare mot det psykologiskt realistiska – mittendelen av filmen har en del längre passager, men skådespelarna är helt oförglömliga och Pabst filmar dem emellanåt fetischistiskt; den hejdlöst äckliga slemproppen Meinert (Rasp), den stenhårda hushållerskan Meta (Kinz) och flickskolans monstruöse föreståndare (Engelmann) är bara några ansikten som etsar sig fast hos åskådaren för all framtid. 2014.