Trois couleurs: Rouge. 1994 FRANKRIKE/SCHWEIZ/POLEN 99 min. färg/35mm/1.85:1. R: Krzystof Kieslowski. S: Irène Jacob, Jean-Louis Trintignant, Frédérique Feder, Jean-Pierre Lorit, Samuel Le Bihan, Marion Stalens.
Den sista delen i Trikoloren, dvs Kieslowskis trilogi inspirerad av den franska flaggan; också Kieslowskis sista film. Jacob spelar fotomodell som inser att hennes granne är en bitter gubbe som spionerar och övervakar sitt grannskap och utan någons vetskap begår intrång i deras privatliv. På samma sätt som den första filmen – Frihet: Den blå filmen – oerhört vacker och visuellt suggestiv men då den visade Kieslowskis romantiska sida, och Den vita filmen visade hans realistiska humanism, är det denna den film som förtydligar hans djupare, allra mest mångfasetterade filosofiska aspekter. Den lågmälda tonen samarbetar med berättelsens intelligens, som utan att moralisera ändå ställer flera mänskliga etiska frågor i centrum och lindar in allting i ett underskönt bildspråk. Den sista scenen binder ihop alla de tre filmerna, som tillsammans utgör ett gripande och mycket tillfredsställande kraftprov på Kieslowski som en av modern tids få genombrytande filmkonstnärer. 4/5 8/10. 2008.
<- Den ryska spionen.
-> Den röda öknen.
