Kategori: soundtrack
-
Ennio Morricone – La voglia matta (1962)
Trevlig och väldigt generös tidig exotica från Morricone som grundar sig i ett ledmotiv i tidstypisk rockabillyjazzstil men lätt och ledigt grenar av sig till twistvänliga surfrockinslag och poolvänlig, sopranackompanjerad bossanova som med ett och annat sällsamt tingel-tangel viskar om framtida giallospår. I spår som Miraggio Africano och I nuovi Giovani kan man också höra…
-
Jerry Goldsmith – Black Patch (1957)
Jerry Goldsmiths första långfilmssoundtrack är en märkbart stark entré som visar att Goldsmith, olikt de flesta andra i samma liga, inte bara hade sin stil klar utan även hela registret – de svepande, romantiska ledmotiven andas klassisk, episk westernromantik angränsandes till Max Steiner, men musiken är konstant modern, sitter aldrig helt stilla, blandar hela tiden…
