Kategori: Filmloggen
-
No Bears (Khers nist, 2022)
Sanningens ögonblick för Jafar Panahi i denna mästerliga film, där han tar explicit sikte på den iranska regimen, landsbygdens shariakultur och faktumet att han själv är en fånge i landet (samma år som filmen släpptes blev han återigen gripen och dömd till fängelse för ”propaganda mot systemet”). Som vanligt spelar han sig själv, nu på…
-
Hulk (2003)
Sommaren 2003 förväntade sig alla att detta skulle bli ännu en Spider-Man eller X-Men. Istället fick vi en pratig kälkborgarmelodram av regissören av många sådana filmer, Ang Lee. Lee är som mest teknokratisk här, intresserad av att laborera med bilder, nästan som om han rastlöst försöker hålla sitt sinne sysselsatt medan de helt oengagerande mänskliga…
-
The Dark Half (1993)
Gav mig på The Dark Half som en b-film till Siste actionhjälten. I min oändliga visdom trodde jag att en murrig film om en mordisk psuedonym som kommer till liv skulle fungera bra efter en rolig film om ett barn som sugs in i en film. Tja, det var väl ingen urusel idé. The Dark…
-
Siste actionhjälten (Last Action Hero, 1993)
Grattis på trettioårsdagen till Siste actionhjälten, en udda film på alla sätt och vis. Det är mer eller mindre ett misslyckande på alla sätt, men idén med filmen är så bra att den bär sig själv genom sig själv ändå. Filmen bygger på ett originalmanus från 1991 skrivet av två studenter. De lyckades sälja det,…
-
Nemesis (1992)
En av de mest populära filmerna av Albert Pyun, b-filmernas Howard Hawks; en rätt rörig cyberpunkhistoria om sur snut (Olivier Gruner, det sista ordet vad gäller europeiska muskelmän i amerikanska actionfilmer) som går med ”rebellerna” när han blir mer och mer cyborg för varje skada han får. Upptakten är pratig och tradig, men filmen får…
-
Terminator 2 (1991)
Filmens pacifism kan framstå som absurd, men jag uppskattar den ändå. Cameron var vis nog att inse att en film om att stoppa kärnvapenförintelse kräver hjältar som faktiskt inte själva mördar människor. Hörnstenarna i filmens filosofi kommer när Lina Hamilton sänker sin pistol och hyssjar sitt offer (egentligen sig själv) som en mor till ett…
-
Videodrome (1983)
För långtråkig för att läsas rakt, för rörig för filosofi. David Cronenbergs berömda mögelatmosfär är förstås påtaglig, och gummigojset uppfinningsrikt. Berättelsen är emellertid helt godtycklig. James Woods kastas hit och dit av två ointressanta lag, medan pompöst skådespeleri är tänkt att utlösa en analys av vad ”det nya köttet” kan betyda, utöver att det låter…
-
Bortom alla ord (Children of a Lesser God, 1986)
Marlee Matlin fick en välförtjänad Oscar för rollen som döv kvinna som jobbar som städerska på en skola för hörselskadade som hon själv gått i hela sitt liv. Ska hennes burdusa humör och dåliga självförtroende helas av ny lärare (William Hurt) som intresserar sig för henne? En välspelad och finstämd film, men skämd av flera…
-
The Atlantis Interceptors (I predatori di Atlantie, 1983)
Sällsynt tillfredsställande italienskt b-spektakel om nikotingult gäng á la A-Team som kastar sig genom diverse explosioner och kaotiska eldstrider. Det har något att göra med att Atlantis rest sig ur havet; den mytiska staden påminner mycket om Filippinerna. Atlantis drottning är en telepatisk rymddrottning och skurkarna är fulingar med Mad Max-kärror. Helt obegripligt men oavbrutet…
-
Dildo Heaven (2002)
En av ”comeback”-filmerna för snusktanten Doris Wishman på 00-talet. Titeln till trots är det en slätstruken historia, i princip identisk med de ”roughies” hon gjorde på 60-talet, om tre kvinnor som bor tillsammans och har varsin obegriplig kärleksaffär. Inkompetent, inspelad på burkigast tänkbara video, och även utan de knasiga detaljer som Wishmans filmer brukar kunna…
