Standard Old Dark House-deckare från Columbia (när de hette Screen Gems och gav ut b-filmer), precis den typen av film som Spiraltrappan signalerade ett slut på tretton år senare. Handlar, såklart, om misstänkta filurer i en nyckfull herrgård en regnig natt, däribland en turbanbeklädd Bela Lugosi som allvarlig tjänare. Ingen överraskning vem som är mördaren, med […]

Detta är en riktigt smygklassisk viktoriansk rysare, om en tjänsteflicka (Dorothy McGuire) med selektiv mutism som arbetar för mystisk släkt i en avlägsen herrgård utan att veta att en seriemördare gömt sig i huset. Även tillfälliga skräck- och thrillerfans kommer att uppleva deja voodoo när de ser den här filmen. Allt i den verkar påminna […]

Pudovkins tredje, efter En moder och S:t Petersburgs sista dagar, utspelar sig i Centralasien och handlar om mongolsk pälsjägare som blir utfryst från sin by efter bråk med europeisk handelsman. Han blir rysk partisan och slåss mot brittiska imperiet, som försöker civilisera honom när det visar sig att han är släkt i nedstigande led från […]

En skräckfilm som börjar med stor specificitet och som gradvis blir mer och mer wishy washy. De första 40 minuterna: Bra tempo, spänning, lyhörd för hur människor agerar och pratar, stämningsfull; gjord av en filmskapare som uppenbarligen kan göra en bra film. Av någon anledning bangar han sedan, och försöker börja om filmen med en […]

Inga två buddycops har någonsin varit mer irriterande än Martin Lawrence och Steve Zahn. De spelar två säkerhetsvakter som låtsas vara poliser i den här onödigt ruttna dyngan. Den ene (Zahn) är seriös ex-snut och den andre (Lawrence) någon slags bäng galning. Manuset är en kopia på en andra gradens actionkomedi från 80-talet som Eddie […]

Det här är en ganska kul skräpthriller från skräpmaestron David A. Prior. Budgeten och den knasiga melodramatiken är lika skral som alla b-filmer gjorda för video eller kabel-TV, men Priors noirmanus är skapligt och ganska oförutsägbart. Filmen handlar om gammal skådisdiva som ska göra comeback och hennes toyboy som lever farligt i änglarnas stad… med […]

Det har gått för lång tid sedan jag såg Micheauxs Within Our Gates för att jag ska komma ihåg mycket av den, och tyvärr verkar det som att jag inte skrev något om den när jag såg den (note to self: skriv alltid) annat än några anteckningar; ”quaint” kallade jag det, med en ”väldigt udda […]

För fem år sedan skrev jag detta om De röda skorna: I mitten av De röda skorna uppstår en sjutton minuter lång danssekvens – rent tekniskt är det ett balettnummer, men Moira Shearer dansar genom visuellt spektrala rum som inte existerar i någon annan verklighet än den cinematiska, den som bara hon och vi kan uppleva. Ord […]