Tarzan (Mike Henry) sticker till Sydamerika för att rädda en infödingsstam undan onda krigare som förslavar dem. Som vanligt slängs det in en klämkäck pojke och en kurvig blond läkare, denna gång på en skuta snodd från Afrikas drottning och en skeppare (Jan Murray) som har allvarliga Humphrey Bogart-komplex. Liksom de senast föregående filmerna börjar det hela som ett James Bond-plagiat där Henry får svettas i en kostym. Det hela ser grannare ut än vad det gjorde på 1930- och 40-talet men det är tydligt att serien nu börjat sjunka ner i sina gamla rutiner igen. Man anar en svansång i slutet, men en till film kom innan det var dags för Tarzan att gå och lägga sig.