2002 USA 105 min. färg/35mm/1.85:1. R: Paul Schrader. S: Greg Kinnear, Willem Dafoe, Rita Wilson, Maria Bello, Ron Leibman, Bruce Solomon, Michael E. Rodgers, Kurt Fuller, Christopher Neiman, Lyle Kanouse, Donna Marie Recco, Ed Begley Jr, Michael McKean, Cheryl Lynn Bowers, Don McManus, Amanda Niles, Sarah Uhrich, Kelly Packard, Jeff Harlan, Kevin Kilner, Kevin Beard, Joe Grifasi, Vyto Ruginis, Nikita Ager, Alex Meneses, Cassie Townsend, Amber Griebel, Hannah Feldner-Shaw, Robert David Crane, Arden Myrin, Joseph D. Reitman, Kitana Baker, Teri Geary.
Fängslande snaskskröna om skådespelaren Bob Crane (Kinnear) som blev känd för sin helyllepersonlighet genom TV-serien ”Hogan’s Heroes”, men som bakom kulisserna ruinerade sitt liv genom ett porrfixerat sexmissbruk; dessutom slutade han sitt liv mördad i ett hotellrum av en ”okänd” förbrytare. Verkligt spännande tematik (om moralism i Hollywood, sex och teknologi, manliga relationer och egon) simmar omkring i den här filmen; Schrader lite för loj och liknöjd för att helt sätta fingret på något, och i stommen är det lite för mycket av en TV-film, men det är ändå en ovanlig och sevärd film full av fler fina inslag; Kinnear är fenomenal i huvudrollen och scenografin och fotot (filmen börjar i ett färgglatt 60-tal och slutar i ett skitfult 70-tal, vilket förstärker den tragiska kurvan) ihop med musiken av Angelo Badalamenti (med ena foten kvar i Mulholland Drive) mer än räcker för att rekommendera denna rätt så skarpt.
<- Austin Powers: The Spy Who Shagged Me.
-> The Automatic Hate