1979 USA/STORBRITANNIEN 117 min. färg/35mm/2.39:1. R: Ridley Scott. S: Tom Skerrit, Sigourney Weaver, John Hurt, Ian Holm, Harry Dean Stanton, Yaphet Kotto, Veronica Cartwright.
Ett rymdfraktskepp uppfattar en okänd signal från en lika okänd planet. På hemvägen inser de att landningen var ett trick, och nu fraktar de en mordisk utomjording vars enda mål är att äta sig större och större. Ett originellt, slemmigt, extremt suggestivt och klaustrofobiskt mästerverk i sin genre. Hyperrealistisk och underdriven; Scott bygger upp spänningen med djup psykologisk närvaro, och filmen växer sig framåt nästan organiskt längsmed ett par klassiska scener, som till exempel Hurts stackars Kain och hans fertila magsår. En lysande ensemble som består av skådespelare som alla är totalt trovärdiga “lastbilschaufförer i rymden” – i övrigt är filmen inspirerad av både klassisk science-fiction och monsterfilmer från 50-talet, men även den annalkande slashergenren och New Hollywood. Enormt inflytelserik och evigt imiterad, helt avgörande för att ha fört vidare ”Agatha Christie-med-utomjording”-konceptet genom årtiondena, men fastän den bildat ritual liknar den fortfarande ingenting annat. Både Weaver och Scotts stora genombrott, också minnesvärd på grund av Jerry Goldsmiths poetiska musik. Har fått flera uppföljare, den första är Aliens – återkomsten. En ovidkommande Director’s Cut släpptes 2003, den innehåller en del nya scener men är ändå någon minut kortare. Gammal video- och TV-titel: Alien – den åttonde passageraren. 5/5. 10/10. 1999, 2000, 2002, 2003, 2012, 2016, 2018.
<- Alice resa.
-> Alien³.
6 svar på ”Alien”