Open Your Eyes

mini15star Abre los ojos. 1997 SPANIEN/FRANKRIKE/ITALIEN 117 min. färg/35mm/1.85:1. R: Alejandro Amenábar. S: Eduardo Noriega, Penélope Cruz, Chete Lera, Fele Martinez, Najwa Nimri, Gérard Barray, Jorge de Juan, Miguel Palenzuela, Pedro Miguel Martínez, Ion Gabella, Joserra Cadiñanos, Tristán Ulloa.

Pretentiös gröt om ytlig yngling (Noriega) som träffar sitt livs kärlek (Cruz) men gammal nymfomanflamma (Nimri) gör så att han hamnar i en bilkrasch och får ansiktet deformerat. Efter det blir filmen en medveten röra där intrigen hela tiden drar under mattan på sig själv; människor byter ansikten, händelseförlopp ändrar karaktär och diverse vedertagna Kafka-moment uppstår. Poängen är att den stackars protagonisten inte fattar någonting om vad som händer och det förväntas väcka intresse från åskådaren också. En sån där film som bygger upp ett nördigt intrikat spindelnät av manipulationer och ifrågasättanden, men glömmer helt att binda det kring en intressant kärna eller sympatiska karaktärer. Budskapet blir dessutom ganska murket eftersom filmen på något sätt verkar förbise faktumet att den unge mannen inte lär sig någonting alls av skönhet-kommer-inifrån-budskapet som hamras in oavbrutet i oändliga variationer. Sensmoralen blir snarare pliktskyldig och skrytsam; filmen blir alltså till slut lika ytlig som sin tröge och osympatiske huvudperson. Amenábar, som skrev manus med kompisen Mateo Gil, är en stark visuell stilist men manuset är lillgammalt och brådmoget, och han avslöjar sig själv med klumpiga blinkningar till Vertigo och Bernard Herrmann-liknande musik. Man undrar om han sett Borgarklassens diskreta charm, som gjorde lyckad komedi av ungefär samma sak som den här filmen tar på allvar. Otroligt lång också, mot slutet är filmen verkligen  inne i handflatan-på-pannan-området. Cameron Crowe gjorde den amerikanska nyinspelningen Vanilla Sky år 2001 , och den är lika dålig den med. 2/5. 4/10. 2007.

försökigen