Här har vi en film som du kanske glömt är riktigt bra. Den brukade gå på TV jämt och jag har alltid tagit den för givet. Robert Dreyfuss och Emilio Estevez spelar poliser som sätts på rutinuppdraget att övervaka Madeleine Stowe, exet till en skurk som flytt fängelset. Twisten är inte bara att skurken är på väg till henne (vilket ingen vet) utan att Dreyfuss faller för henne. Det hela leder till komplikationer.
Detta är verkligen en charmig och avsmittande film som helhjärtat tar sig an ett ovanligt välskrivet manus (av Jim Kouf). Situationshumorn begränsar filmen lite, och ett par sekvenser är forcerade, och jag kan inte låta bli att drömma om en ännu bättre version av den här filmen – en med mindre sitcom-humor och en jonglering av rollistan. Forest Whitaker har en biroll som den ena av de där ”bizarro-buddycopsen” som fungerar som rivaler till Dreyfuss och Estevez. Jag hade gärna sett Whitaker som huvudrollen – istället för Stowe (som filmen försöker övertyga oss om är latina) hade jag sett María Conchita Alonso. Aidan Quinn spelar skurken i filmen – låt han ta över Estevez roll. Låt Dreyfuss spela skurken – i princip självklart! Hallå!
Men OK. Jag ger mig. På det stora hela är Spanarna en väldigt rolig film, och ett bra exempel på hur actiongenren började utveckla ett varmare sinne för humor under slutet av 80-talet.