Gav mig på The Dark Half som en b-film till Siste actionhjälten. I min oändliga visdom trodde jag att en murrig film om en mordisk psuedonym som kommer till liv skulle fungera bra efter en rolig film om ett barn som sugs in i en film. Tja, det var väl ingen urusel idé. The Dark Half fungerar verkligen bäst som en b-film, för som fristående är den ingen vinnare; för mycket upprepning och dumt melodrama och för lite av det känns; det är för mycket av en tvåtimmars såpopera när det borde vara en 90 minuters drive in-rysare; Stephen Kings roman har en sorts skräpig charm och den kunde ha gjorts till en bra Cannon-film. The Dark Half är alldeles för snofsig, med sina överdrivna referenser till Fåglarna (referenserna har ingen mening, filmen är bara oförklarligt besatt av just Fåglarna) och så vidare. Filmen att titta på före den här är emellertid inte Siste actionhjälten utan antingen The Dead Zone (också en vintrig Stephen King-story) för en mycket stämningsfull natt, eller (vad jag borde ha gjort) Cliffhanger, som är en blockbuster från 1993 som är mycket mindre oseriös än Siste actionhjälten, men fortfarande energisk, med ordentliga vintermiljöer (minst sagt) och även med Michael Rooker i huvudrollen.