För långtråkig för att läsas rakt, för rörig för filosofi. David Cronenbergs berömda mögelatmosfär är förstås påtaglig, och gummigojset uppfinningsrikt. Berättelsen är emellertid helt godtycklig. James Woods kastas hit och dit av två ointressanta lag, medan pompöst skådespeleri är tänkt att utlösa en analys av vad ”det nya köttet” kan betyda, utöver att det låter coolt. Precis som Hellraiser är det en studie i låtsasdjup, en film som förväxlar en pårökt snubbes babbel med att ”ha något att säga”. Filmen presenterar ingen tes eller argument när det gäller dess eventuella, biotekniska dystopi-tema och (till skillnad från effekterna) är berättelsen karaktärslös och tråkig som en sten.
Cronenberg är en fantastisk regissör men han har inte gjort några mästerverk. Videodrome är ett bra exempel. Han skapar en film som ser ut och känns mycket, och man kan se att han drivs av idéer, men han vet inte hur han ska betjäna själva filmen med dem. Han kan inte heller skriva någon form av drama, komedi, satir eller spänning, med Woods antingen fast i hallucinationer eller den verkliga världen, båda lika drönande. Ju längre manusfelen fortsätter, desto mer blytung och ointressant blir den stackars filmen.