📼 Jag är bäst (1978)

Jag är bäst (1978)

1978 såg en hel del ”oroliga” komedier; berättelser om olika typer av tragiska människor i filmer som på olika sätt handlade om dödlighet och försummelse (från dekadensen i Deltagänget till den rent dödsromantiska Himlen kan vänta via en självmordskomedi som Slutet). Carl Reiners doldis The One and Only kan räknas till dessa. En ganska besynnerlig film om en odrägligt självsäker typ – som har desto mindre talang – som insisterar på att bli skådespelare efter sin misslyckade studietid. På plats i New York måste han tyvärr betala hyran och sånt, så han blir brottare istället. Henry Winkler kanske man inte tänker på som en skådespelartalang i första taget men han är faktiskt osannolikt bra i huvudrollen och Kim Darby är också fin som den stackars kvinnan som är den som måste leva med honom. Huvudpersonen är så gränslöst självupptagen att första halvan av filmen är rolig på sitt eget absurda sätt (särskilt för oss i publiken som en gång i tiden inte hade blicken lika högt som nu). Berättelsen glider mer och mer över till en traditionell biopic (det hela är inspirerat av den flamboyante brottaren Gorgeous Georges liv) och blir alltmer såsig och konventionell ju längre den pågår, vilket är synd; den här typen är inte en person man bara kan acceptera hur som helst, vilket filmen tyvärr verkar tro. Ändå en ganska bra komedi som kommit att ramla mellan stolarna; Hervé Villechaize också sevärd som sitt eget alter-ego, en liten person med stor lust.

The One and Only. 1978 USA 97 min. färg/35mm/1.85:1. R: Carl Reiner. S: Henry Winkler, Kim Darby, Gene Saks, William Daniels, Harold Gould, Polly Holliday, Hervé Villechaize, Bill Baldwin, Anthony Battaglia, Ed Begley Jr, Peter Brocco, Brandon Cruz, Lucy Lee Flippin, Charles Frank, Chavo Guerrero Sr. Gorgeous George själv gjorde bara en film, b-filmen Alias the Champ från 1949.

---