Halvbra amerikansk nyinspelning på Godards klassiker, i sig en lika logisk idé som om fransmännen hade gjort en egen Rosa pantern men eventuellt rimligt som antingen postmodernt skämt eller evig kapitalistisk expansion eller (förmodligen) både och. Godards film bestod av mer eller mindre improviserade brottstycken – här har de blivit en konventionell narrativ, rappt berättad med mycket sex. Tonen är uppskruvad men inte till den grad att filmen kan misstas för camp, varför det i slutändan blir svårt att få ut mycket av den alls annat än en dåsig, suddig, flumlattjo närvaro som många i och för sig går igång på. Den sömniga personregin är vad som gör att filmen till sist blir mer dålig än bra – Richard Gere är tam i huvudrollen, hur mycket han än spelar över, och Valérie Kaprisky är stel i sin oinspirerade patetik.
Lämna ett svar