Höga biljettintänkter motiverade ytterligare tre episoder om Lotta; den förra filmen demonstrerade mestadels vad hon inte kunde göra (cykla, mest minnesvärt) medan tvåan visar vad hon går för – här insisterar hon på att flytta hemifrån (läs tant Bergs förråd) och räddar sedan såväl julen som påsken. En aning mer genomarbetad än första filmen – och mer genomgående senimental – även om det fortfarande rör sig om en långfilm som alltför tydligt väntar på att få hackas upp för TV. Grete Havnesköld fortfarande den största behållningen, vilket generationer av fans fortsätter bevisa. Titelns töntiga ”tvåa” har oftast försvunnit på TV och video.
Lämna ett svar