Kontrasten. SVT meddelar att de stänger ner Kunskapskanalen och UR. Samtidigt: Eurovision med en Edward af Sillén med en munkavle man oftast hittar i ryska medier. En utomstående, boende under en sten eller så, hade kunnat få för sig att det inte fanns några konstigheter alls med att i-landet var med och tävlade, samt att publiken av någon anledning buade ”åt artisten”.
Att sitta och sura åt de mest banala konsekvenserna av ett folkmord är sannerligen ett privilegium som är få förunnat.
Lobbyverksamheter punkterade troligen (det förvisso chanslösa) Sveriges juryröster, vem vet vad mer, och de såg garanterat till att få i-landets mediokra nummer till en andraplats. Sådana aktioner är inte ovanliga; Ryssland, den ogästvänliga modellen, har visat vägen. Förr eller senare vinner I, på det här sättet, och då får alla sitta där med bajsmackan. SVT kommer oundvikligen låtsas som att det regnar. Vi har ju ingen kunskapskanal åt folket längre, så vad finns det att oroa sig för?
(Bangaranga, dock! Tillfredsställande vinnare! Tveklöst känns det som en omedelbar ESC-klassiker. Men sådana glädjebesked försvinner som korta, glada rop i ett alltmer omfattande mörker.)
Lämna ett svar