En av underskattade Robert Siodmaks mest Hitchcockianska thrillers; huvudpersonen är en sekreterare (Ella Raines) vars olyckligt gifte chef åtalas för mordet på sin fru. Hans enda alibi är en namnlös kvinna han spenderat kvällen med och som nu ingen vill kännas vid ska ha existerat. Väloljad intrig, förstklassigt fotad och med flera bra ögonblick. Den rätt uppenbara storyn, och de schablonmässiga karaktärerna, är kategoriska saker som gör att filmen aldrig får mycket till tyngd, djup eller verklig udd, men det är en väldigt lättsedd och underhållande film av sitt slag. TV-titel Döden kan ej vittna, och har också visats på Cinemateket under den titeln.
Lämna ett svar