Sovjets svar på västernfilmen var – såklart! – ”östernfilmen”; detta är ett av de mest populära exemplen, faktiskt en av de mest framgångsrika filmerna i rysk filmhistoria. Huvudpersonen är en soldat stationerad i Turkmen under ryska inbördeskriget och hans galghumoristiska öde är att hela tiden vara på väg hem till sin älskade babushka (som i diverse statiska drömsekvenser verkar vara mer eller ibland mindre nöjd över vad han håller på med) men hela tiden bli avbruten av plikt och samvete. Den tunna intrigen går ut på att han tvingas eskortera de nio fruarna till en hänsynslös uzbekisk gerillaledare. Det hela tuffar på medan fåniga skämt levereras med stoiskt kolugn. Inte en dålig film, men exakt vad som är så kul med den kan nog bara ryssarna veta.
Lämna ett svar