Sydney Sweeney spelar hemlös ung kvinna som anlitas som hushållerska åt välbärgad kvinna (Amanda Seyfried) som lever i flådigt hus med mystiskt perfekt man och tystlåten dotter. Snart visar sig hustrun vara psykotisk och labil och det är bara början av twisterna. En sebar thrillermelodram som tyvärr är sin egen värsta fiende – förlagan (en bok av Freida McFadden) förefaller inte vara mycket mer än tom ”Gone Girl”-kitsch, vilket inte ger filmskaparna mycket till röd tråd att arbeta med. Därutöver är regissören Paul Feig, trots att han vet hur han ska få till en perfekt upptrissad stämning mellan skådespelarna, knappast den typen av strukturella mastermind som behövs för att göra en pusselintrig av det här slaget verkligt effektiv. Det blir i slutändan en film som gör för mycket utan att få mycket gjort, och där det händer många saker utan att det spelar någon roll. Medan den pågår håller den ändå huvudet över vattnet tack vare sina billiga kickar och roliga rollprestationer (särskilt Seyfried, som kanske aldrig fått mer att göra som skådis än här).
Lämna ett svar