Röd dag, vem vet varför? Hur många vaknade i morse och visste varför?
Sol men blåst, stormen Dave; blir oväder lättare att handskas med om vi ger dem namn? De är i sådana fall motsatsen till mänskliga oväder, terrorister och massmördare, som heter saker som Mattias och Anders och Thomas. Dem vill folk helst inte nämna vid namn.
I livet, och särskilt i föränderliga skeenden, låt säga stormiga, är det alltid bra att praktisera radikal acceptans. Man bör sitta i sin lilla roddbåt och bara släppa årorna. Plums ner i djupet. Livet ska vara att antingen se land eller hav eller i värsta fall veta vägen till platsen där horisonten går att se. Detta eftersom saker alltid är i rörelse, vilket i sin tur kräver navigering. De gamla grekerna hade sagt samma sak om de hade haft GPS och rymdraketer.
Annandag påsk, för övrigt. Många artiklar överallt. Man kan ta till sig av bruset. Detta trots att man ju egentligen inte är mottagaren. Skriver krönikor för ”läsare” eller för andra krönikörer? En rimlig fråga. ”Du och jag” är inte en vanligt förekommande fras. Har medier tappat kontakten med sina läsare eller kapade de själva kontakten med dem? Hur många år, eller årtionden, har denna brustna kontakt i sådana fall fortgått utan att någon lagt märke till det? Som en halv elledning som slutat spraka och som nu bara är en mörk del av bråten i ett rivningshus. Kommunikationsavdelningen; bildningscentralen; folkhemsstationen; släckta ljus, mörka fönster längs tegelväggarna som ett halsband av kol.
Lämna ett svar