Volym 2, som av någon anledning tog fyra år att få till, är mer påkostad och välgjord, också mer uppenbart fabricerad, med ett par rätt genomtänkta scenarion – särskilt finalen där en i gänget åker på en nervig dubbelblåsning som åskådaren själv länge inte vet hela sanningen om. Med det sagt är detta fortfarande enbart för de närmast sörjande.
Lämna ett svar