Mycket brådmogen indiehistoria om en ung kvinna som efter sin fars död får ett brev av honom som gör att hon måste söka upp ett äldre par i en husvagn (Willie Nelson och Charlotte Rampling). Regissören och manusförfattaren Lian Lunson, som tidigare gjort musikvideor för Nelson och U2 (samt dokumentären Leonard Cohen: I’m Your Man), lyckas verkligen få till en drömsk sagostämning på den här lantliga melodramen som ihop med den suggestiva musiken skapar ”vibbar” som landar någonstans mellan Big Fish och Twin Peaks. Stilen är så säker att man kan ha visst överseende med ett totalt amatörmässigt manus – huvudpersonens passiva velande och ”mysteriet” kring figurerna omkring henne är milt sagt outvecklade och berättelsen har ingen som helst karaktär eller styrka. En stilövning som tyvärr inte lämnar en med mycket i slutändan. Bono var en av producenterna och skrev låten ”Where the Shadows Fall” som Nelson sjunger i eftertexterna.
Lämna ett svar