Sjaskig kitsch om en lidelsefull ung sopran som under andra världskriget försöker hitta sin förlorade kärlek efter att hon förs bort av nazisterna. Usla dialoger framförda med smetig torftighet; stelt smör. Stellan Skarsgård är med, som berömd sopran med dubbad sångröst. Som om inte det var nog är detta en film där den ljudansvarige gått bananas med tre dussin röstskådespelare som dränker varje scen i varsin dialog. Historiens vingslag känns rätt vingliga när vi ser ett nazistiskt koncentrationsläger brinna medan röster med uselt spelad inlevelse hojtar ”Hooray!” och ”Good riddance!”
Lämna ett svar