W.C Fields första riktiga filmkomedi, i vilken han gestaltar en bister apotekare som helst vill vara i fred men som hela tiden störs av diverse sattyg som… tja, andra människor. Många av Fields rutiner sitter redan här och i teorin är de väldigt roliga – men det är svårt att inte sakna ljudfilmerna som komma skall, den konstruerade intrigen kring ett par förfalskade bostadsrätter är svår att bry sig om, en romantisk sidointrig mellan William Gaxton och (helt bortslängda!) Louise Brooks helt stillastående och filmen lider av en för lång speltid och slarvigt genomtänkta scener som pågår för länge. Ändå obligatoriskt för de som uppskattar denna mycket märkliga komiker. Nyinspelad åtta år senare som Löjliga familjen.
Lämna ett svar