Standardkomedi anno 1925 med Marion Davies i Mary Pickford-liknande roll som jänta som överlever tillvaron på ett horribelt barnhem för att senare i livet behöva skydda sin lille “låtsasbror” från samma öde. Producerad av den ökände mogulen William Randolph Hearst, som hade ett lika berömt äktenskap med Davies och som på olika sätt ska ha försvårat produktionen av denna film. Det syns inte nämnvärt på helheten som är snygg och robust – problemet med filmen är att den är ett totalt oinspirerat derivat av klichéer etablerade av Pickford, Chaplin och Jackie Coogan mfl. Verkligen ett bra exempel på sin tids påkostade dussinfilm.
Lämna ett svar