De upprörda känslornas tidevarv, eller virvelvarv, vindar som drar hit och dit genom seklen som förbi husknutar. Det är ingen myt att folksamlingar jublade åt hängningar en gång i tiden, eller så är det det. Kanske det är värt att bli upprörd över saker, kanske det inte ens är att saluföra det, skyltfönstra det, kanske vi bara blir smartare och smartare. Det är ju inte så det känns, men det har det väl kanske aldrig gjort. Kalejdoskopiskt, bricka för bricka, glider en färg undan medan en annan stiger fram. Ibland säger vi si, ibland säger det så. Landet ligger som det ligger, kantrar ibland, slår över, sedan upp och in igen. Nyfiken på nya Wuthering Heights, folk verkar väldigt upprörda. Under tiden på BAFTA-galan ropar någon rasistiska glåpord åt vinnarna – visade sig ha Tourettes, alla bad om ursäkt, ingenting hade hänt… eller? Tänker på det där med Chevy Chase. I vissa delar av stan kan den som sprider dålig stämning straffas mycket hårt.
Lämna ett svar