Oavsiktligt bisarr och på sitt sätt fascinerande melodram där de smådryga, övervintrade Walter Matthau och Carol Burnett börjar dejta mest för att de inte verkar få tag i andra. De gifter sig och ett tämligen glädjelöst äktenskap inleds. Filmen växlar vilt mellan extrema tragedier och fars i ett uppenbarligen väldigt godtyckligt försök att skildra vad man kan vänta sig av ett ”normalt” (?) medelklassäktenskap anno 1972. Filmen fungerar aldrig, men är nästan sevärd på grund av hur världsfrånvänd den är i sin tilltänkta populism.
Lämna ett svar