Välgjord men lösryckt Hitchcockmelodram om en duktig rikemansson (Ivor Novello) som kastas ut från sitt anrika internat när han tar på sig skulden för en “indiskretion” som egentligen begicks av hans rumskamrat. Därefter följer en svit händelser som på olika sätt leder honom i en nedåtgående spiral och hans liv blir bara mer och mer olyckligt… exakt hur denna spiral fungerar är lite oklart, dock, och man ibland måste man anstränga sig för att förstå filmens konflikt. Huvudpersonen gifter sig, förlorar pengar och hemsöks av minnet av sin barska far… men… varför? Har ett par minnesvärda scener (inte minst scenen där man drar isär de tunga gardinerna och vi får se 1920-talets version av nattklubbens tre-på-morgonen-ångest) men det blir helt enkelt inget av det hela.
Lämna ett svar