Intensivt suggestiv berättelse, ovanligt subversiv och djup för sin tid, om en dyster man (Jack Holt) som driver runt i sydhaven och söker exil från civilisationen; nyfikna damen Seena Owen har oturen att tro sig falla för honom och medan hon blir hans frivilliga, frustrerade fånge förföljs de av en sorts pamp-pirat (Ben Deeley) som är övertygad om att de har tillgång till en stor skatt. Detta är en väldigt nyanserad och solkigt drabbande film, dels i karaktärsbeskrivningen – filmen saknar helt hjältar och de flesta karaktärer bär på tabubelagda hemligheter som mer eller mindre skrivs ut öppet – och dels i det taktfulla och ofta taktila berättandet som är fullt av impressionistiskt inspirerade detaljer som skapar illusioner av ljud, doft och andra sensationer. Maurice Tourneur var visserligen en etablerad mästare på bildskön eskapism vid det här laget, men i den här filmen – som bygger på en berättelse av Joseph Conrad – får hans bilder en psykologisk skärpa; många av hans tidigare filmer har en distanserande och dockhusliknande drömskhet – här kastas vi rakt in i den sällsamma mardrömmen så att vi nästan själva upplever den kvävande hettan och den oförutsägbara terrängen (Wallace Beery och Lon Chaney som gläfsande sidoskurkar förtar knappast känslan). Conrads roman har filmatiserats flera gånger, men denna stumfilmsversion är fullt jämförbar med vilken modern film som helst.
Lämna ett svar