Fartfylld melodram om en yngling som växer upp som barnhemmets mest ökända odugling – i själva verket är han såklart bara missförstådd och till slut måste han rymma ut på gatorna för att söka lyckan genom slump och kaos. En rivigt regisserad historia fullt av karismatiskt skådespeleri, en rå populistisk sjaskighet blandad med dito spänning och sentimentalitet. Rappt tempo, lekfullt designade titelkort. I grunden en bagatell, men väldigt effektiv för för sin tid. I scenen med domaren är det en verklig domare som spelar sig själv – densamme gav sin välsignelse till produktionen och gav den ett skenbart folkbildningsmotiv, vilket var ett vanligt sätt att kunna göra spännande historier om känsliga eller tabubelagda problem.
Lämna ett svar