Smärtsamt försök att göra en ny uppföljare till Den nakna pistolen med Liam Neeson som sonen till Leslie Nielsens paradhjälte Frank Drebin. Pamela Anderson är bra som Priscilla Presley-substitut och varken bu eller bä finns att säga om standardstoryn (skurken är en tech-jätte med storhetsvansinne). Filmen i sig är däremot förvirrad i flera led och visar på hur svårt det faktiskt är/var att göra en sådna här film när det begav sig och hur enkel formulan faktiskt var – tydligt filmad slapstick, pappaskämt från en maskinellt bokstavstrogen huvudperson och en lättsam attityd till stora katastrofer. Detta är isället en hastigt klippt metakomedi, sladdrigt fotad i scope-widescreen där skådespelare häver ur sig godtyckliga poänglösa vitsar om vad de håller på med medan de gör det etc. Regissören Akiva Schaffer tillhör det gamla Lonely Island-gänget och det här hade fungerat mycket bättre om han bara fått gå all-in på sin humor i ett eget projekt, istället för att försöka liva upp en gammal filmserie genom att blint processa det som IP via AI.
Lämna ett svar