Sedvanligt pretentiös och effetksökande Alex Garland-historia, en tilltänkt psykologisk skräckfilm om en kvinna (Jessie Buckley) som efter ett trauma åker ut på landsbygden för lugn och ro. Istället träffar hon diverse mer eller mindre påträngande män (alla spelade av en märkligt oigenkännlig Rory Kinnear) och halvvägs in i berättelsen försvinner filmen in i slemmiga, surrealistiska och dunkelt metaforiska specialeffekter som vi förväntas bli väldigt fascinerade och imponerade av. Filmen handlar inte om att alla män är potentiella förövare – vilket man hade kunnat tro – men inte heller handlar den så mycket om huvudpersonen, vars gestaltning på alla sätt är skissartad och halvhjärtad. Fina skådespelare, och Garland bygger upp det hela med ett par fina sekvenser i första halvan, men vad i helskotta man egentligen ska ha denna film till är i slutändan en desperat brinnande fråga.
Lämna ett svar