Dammfri och doftlös filmatisering av Robert Harris roman om intrigerna i och kring konklaven i Rom, när påven har dött och en ny ska utses. Ralph Fiennes spelar tvivlande kardinal som fått uppdraget att hålla i procedurerna och han finner sig snart vara spindeln i ett nät av konspirationer, dolda kampanjer, mörkade skandaler och en regelrätt politisk strid mellan liberalism och konservatism. Detta är den typen av drama som är så pass bra att man önskar den vore ännu bättre – manuset är nästan helt fokuserat på tillfälliga intriger, och utförandet cirkulerar nästan enbart på skådespeleriet, även om det skickliga och extremt Roger Deakins-liknande fotot av Stéphane Fontaine är snyggt. Storyns olika mysterier handskas bra, och de inblandade talangerna är oklanderliga, så det går inte att få mycket annat än en följsam och oerhört sebar film, men det är synd att filmen nöjer sig med att uttrycka sin tematik i små, trygga blinkningar (eller, då och då, övertydliga brandtal) istället för att klösa sig in under huden på karaktärerna, ta deras problem på orden och faktiskt se vad som hade skett om konflikten fått ett råare uttryck. Nu är det en snygg, medryckande film som lämnar ett bedövat intryck efter sig.
Lämna ett svar