Det tog i princip fyrtio år för Nintendo att släppa igenom en Hollywood-långfilm byggd på deras flaggskeppsfigurer. Mycket mer än en typisk äventyrsfilm utan större överraskningar kanske man inte kan vänta sig – gott då att de ordentligt cementerade karaktärerna, miljöerna och estetiska principerna är så givna, och så elegant tillvaratagna av filmskaparna här; detta är att betrakta som en hyllning inte bara till plattformslir från 80-talet utan andra äldre och nyare klassiker som “Mario Kart” och “Super Smash Bros”. I grunden är detta inte en speciellt personlig film, och det känns i längden, men den förstår sig på principerna och stämningarna i Super Mario-spelen och anpassar det till berättandet på ett skickligt sätt – olikt Lego-filmer, och dylikt, är detta mycket mer av en hyllning till spelglädje och eskapism än reklam och materialism. Samproducerad av Marios urfader Shigeru Miyamoto, vilket kanske kan förklara filmens relativa charm.