Den i princip okända Inés Efrón är oförglömlig i rollen som intersexuella tonåringen Alex, som bor i en avlägsen kustby med sina föräldrar; de måste överväga att deras dotter i själva verket är deras son när ett par bekanta kommer på besök med deras emotionellt osäkra tonårsson. En taktfullt och detaljerat berättad film som tar tid på sig att bjuda in åskådaren till karaktärernas värld, ett sorts själsligt ödeland som är resultatet av deras tidigare liv, för att sakta men säkert leta sig in i karaktärerna och gradvis bygga upp ett medlidsamt och mångfasetterat drama. En långt ifrån ytlig film men ändå mest värd att se för sina fina tongångar och sättet den tar sida för huvudpersonen. Av Lucía Puenzo och även med Ricardo Darín som Alex drömpappa, temperamentsfull men kontemplativ på ett sätt som numera (läs 2025) brukar tillskrivas Pedro Pascal.
Lämna ett svar