En av den omisskännerlige producenten Val Lewtons mest berömda och inflytelserika filmer – en sedvanligt kuslig, vemodig och extremt stämningsfull historia om en oskuldsfull ung kvinna som reser till New York för att hitta sin försvunna syster. En jakt som leder till en härva av satanistiska kulter, diverse mer eller mindre besatta figurer och en skoningslös underton av depression och nihilism. En flopp när det begav sig, föga förvånande, men har tack vare sin djärva tematik fått ett särskilt anseende, trots att filmens filosofi och stil till mångt och mycket löper parallellt med film noir-deckaren som uppstod under samma tid. Rent krasst kan man tycka att filmen är en aning mumlig och smårörig – flera sekvenser togs av olika anledningar bort ur filmen innan premiären – och den hade förmodligen gynnats av att göras något årtionde senare; Lewtons strategi att pressa ner tematiken tills den når en subtil underström, och istället fokusera på en spöklik och paradoxalt vacker gestaltning som ger idéerna en eterisk och själslig kvalitet, fungerade lite bättre i t.ex Rovdjurskvinnan då själva berättelsen (olikt denna) gav utrymme för fler tolkningsmöjligheter. Med det sagt är detta fortfarande en imponernade, tätt medryckande film som i sina bästa stunder får en att vilja hålla någon i handen, och man ser i den embryot till såväl stora klassiker som Psycho till obskyra remixar ur franska nya vågen (t.ex Rivettes Duelle). Skulle ha regisserats av Lewtons ofta anlitade Jacques Tourneur men blev istället regidebut för Mark Robson, som tidigare arbetat med Robert Wise på klippningen av Citizen Kane. Också debut för Kim Hunter i huvudrollen.