Slarvig, oaptitlig historia där Bruce Willis och Michelle Pfeiffer spelar ett gift par vars glöd dött ut och nu spenderar de bara tiden med att skrika på varandra och försöka få barnen att undgå deras osämja. Medan barnen är på kollo utvecklar sig en sorts anti-romkom där de separerar och överväger skilsmässa… en premiss som i teorin skulle kunna leda till en ganska intressant film, och manuset är rätt trovärdigt och genomlevt, men såsen skär sig på grund av Rob Reiners tonlösa och ouppmärksamma regi; filmen glider fram och tillbaka mellan harmlös och allvarlig, sidofigurer, detaljer och sidospår rycker i filmen för att stjäla uppmärksamheten, de övertydliga försöken att locka publiken till tårar eller skratt är överrumplande brutala och Pfeiffer och Willis drar kortaste strået och tvingas till några av sina sämsta stunder (Pfeiffers bölkalas mot slutet gör fysiskt ont att titta på, till exempel). Att Reiner är samma regissör som tio år tidigare gjorde När Harry träffade Sally är direkt ofattbart.