En av Hollywoods mest omhuldade 30-talsmusikaler är på många sätt filmen som lade grunden för genren – Maurice Chevalier spelar snäll skräddare i Paris som ramlar in i ett slott, faller för prinsessa (Jeanette MacDonald) och börjar utge sig för att vara baron. Chevalier och MacDonald hade varit lösa och lediga i flera filmer tillsammans – flera av Ernst Lubitsch – men i den här filmen blir de mer fixerade, cinematiska objekt för Rouben Mamoulians laborationer med fotot och klippningen. Mest berömd är inledningsnumret ”Isn’t It Romantic” som växer fram från ingenting till en löpeldskavalkad i den prototypiska musikalstil vi känner till idag. Filmen igenom fortsätter Mamoulian att göra varje sekvens så minnesvärd som möjligt utan att förlora greppet om huvudpersonernas charm. Var ursprungligen 96 min men kortades ner cirka åtta minuter inför en nypremiär 1934, efter det att Hayeskoden kommit i bruk; det borttagna materialet har tyvärr aldrig återfunnits. Även med C. Aubrey Smith och Myrna Loy, som ska ha sjungit i nattlinne i delar av det borttagna materialet.