Underhållande matinébroiler där Brad Pitt spelar tilltufsat gammalt racingproffs som kallas in av teamägaren Javier Bardem för att hjälpa hans skraltiga Formel 1-lag till seger. Formulan som följer är den man kan vänta sig – de välgjorda racingscenerna är rätt kliniska, och filmen saknar helt den härligt tungfotade romantik och den kompromisslösa futuristiska besattheter som fanns i riktiga racingklassiker som Grand Prix och Le Mans (och den är för all del mer banal än James Mangolds vagt jämförbara Le Mans ’66 några år tidigare). Med det sagt så har filmen en lättillgänglig charm, främst tack vare regissören Joseph Kosinskis personregi som på ett slugt sätt gör Pitts statiska huvudperson till hjärtat i filmen; hans ärelösa, själsdrivna idealist påverkar de andra figurerna (mer eller mindre ekonomiskt intresserade) och gör att denna pseudorealistiska, hårt sponsrade film får åtminstone en touch av ambivalens. Också med Damson Idris, Kerry Condon och (mest otippat) Kim Bodnia som lagets obligatoriska myspys-gubbe.