Begåvad skräckmelodram om olycklig ung kvinna (Morfydd Clark), besatt av att följa ett gammaldags kristet leverne, som börjar arbeta som sköterska åt en cancersjuk, döende konstfotograf (Jennifer Ehle). Hennes behov av att frälsa krockar snart med den äldre kvinnans chosefria acceptans inför döden och intigheten medan de mörka undertonerna växer sig djupare och mörkare. En alldeles utmärkt långfilmsdebut (av Rose Glass) som arbetar med underdrifter och subtila associationer, inte för att förleda åskådaren till att söka alltför djupare meningar utan för att skapa ett så sammanhängande och effektivt språk som möjligt utifrån förutsättningarna och medlen. Berättelsen är sparsmakad och långsamt psykande medan den finstämda personregin gör att Clark och Ehle blir äkta och hudlösa – man får aldrig anledning att ställa onödiga frågor om bakgrundsberättelsen eller den övergripande tematiken. Berättelsen blir istället en självbärande skildring av ensamhet och desperation, känslor som till sist blir så fundamentala att någon ytterligare kontext inte blir nödvändig.