Norstedts gav ut denna Katapultprisvinnande och vedertaget välbemötta romandebut som känns skriven via anteckningar-appen på en iphone – brottstycken, mer eller mindre kapade segment, som skildrar en man i 20-årsåldern som rastlöst och passivt existerar i detta för förlagen så attraktiva stillestånd som bara går ut på att ha en ”röst”. Naturligtvis är denna röst tom och platt, konstaterande och distanserad, som om Stig Larsson fortfarande sitter på Cafe Opera och är allas husgud.
Jo, det ska förmodligen betraktas som en elefant i rummet att berättarjaget, mellan ströjobb i barer, säljer sex i Malmö och Köpenhamn. Hudfärg spelar roll också – berättarjaget har afrikanskt påbrå och är noga med att åtminstone då och då referera till denna identitet på olika sätt. Inte på något iögonfallande sätt, såklart – det antar jag skulle förefalla vulgärt – men nog för att bidra till, tja, låt oss kalla det en postkolonial diskurs. Sådana saker kan vara väldigt drabbande, om man ska tro recensenterna.
I verkligheten har inte romanen mycket att ge läsaren och elefanternas natur kan vi säga ytterst lite om i slutändan. Först mot slutet av boken skildras ett övergrepp (jag vill nästan säga äntligen!) som till sist ger romanen en övergripande form. Det är skepnaden av en glömskans, bortträngningens estetik, och berättandets enerverande temporära vakuum, detta vämjeliga nu som hela tiden cirkulerar om och om och om igen mellan sidorna som om orden bara ramlar runt i en torktumlare, får någon sorts filosofisk poäng.
Men det är en lång väg att gå för en relativt klen utkomma. Texten är skriven som om inget behöver skrivas, med en apati som är farligt nära att spilla över på läsaren. Det fungerar heller inte som satir eftersom boken är så monumentalt modern, ett enda splittrat fragment, ord som ligger och skräpar i vinden, de kommer och går som pushnotiser; det finns ingen berättelse, det finns ingen historia, det finns inget förflutet och ingen framtid. Figurerna och de olika öarna – berättarjagets i dunklet knegande pappa, kvinnorna som köper sex, diverse figurer den ena mer menlös än den andra – har ingenting synbart med varandra att göra; oundvikligen undrar man ändå varför de är skildrade, vad som är bokens rötter och ursprung, mål och mening, varför just dessa subjekt hamnat på just dessa sidor. Men boken fladdrar förbi.
Lämna ett svar