Kall och mekanisk spionhistoria där Steven Soderbergh som så ofta konstruerar ett skolexempel på hur man gör en film där intrigen är viktigare än berättelsen. Michael Fassbender spelar emotionellt likgiltig spion som får uppdraget att hitta en läcka i MI6 – alla spår leder till hans egen fru (Cate Blanchett) som också är hans kollega. Den typiskt intrikata intrigen är (via manuset av David Koepp) lagom snårigt för att distrahera åskådaren, likaså Soderberghs flytande regi och skådespelarnas chica framtoning. Filmen hittar dock ingen djupare ingång till sin egen premiss trots att den svävar omkring på ytan rörande ett par olika idéer – idén om spioneri som vilket medelklassjobb som helst är kul, likaså vore det intressant med en story om psykopater som av någon anledning har ett kärleksliv och i slutändan väntar man också på att själva mysteriet ska leda till någon större, mer avgörande emotionell final. Tyvärr blir ingenting riktigt av; Soderberghs besatthet av stil, och hans patologiska beröringsskräck för allting subjektivt, är filmens styrka och svaghet. Det blir tillräckligt underhållande medan det pågår men det är omöjligt att minnas något av filmen efteråt. Även med Marisa Abela, Tom Burke, Naomie Harris, Regé-Jean Page, Pierce Brosnan och Gustaf Skarsgård.
Lämna ett svar