Stabil och en smula underskattad Buster Keatonkomedi där han spelar otursförföljd storstadsfilur som blir kofösare ute i västern. Saknar mycket i form av rappa skämt och dråpliga motiv, vilket kanske typiskt sett är vad man letar efter i Keatons filmer, men kompenserar med en fin grundton och ett jämnt berättande där västernmiljöerna (och flertalet kor) snart bildar en speciell, nästan minimalistisk estetik. Kontrasten mellan storstadens plottriga vimmel och landsbygdens oändliga karghet bildar på något subtilt sätt en poetisk genklang med Keatons legendariska underspel, som i den här filmen leker med tid och inte bara rum. Kossan Brown Eyes, inte den sämsta skådespelaren man sett, står krediterad som sig själv i rollistan.