Påkostad men allmänt överskattad sjöfararfilm som mest är intressant som ett tidigt exempel på USA-patriotisk världspolispropaganda. En pseudohistorisk skildring av marinkårsskeppet Constitution och dess utsagda mål att bekämpa nordafrikanska pirater (naturligtvis skildrade utan några förmildrande omständigheter). Fagra Charles Farrell hoppar på en annan skuta, styrd av Wallace Beery, som efterhand slår sig samman i striderna. En ganska tung och stel film av sitt slag som det är svårt att se vad publik och kritiker (både då och till viss del nu) blivit så upphetsade över; filmen saknar helt det höga tempot och det svettiga schwunget i Douglas Fairbanks-filmer av samma slag; annat än en generisk hop av brunsminkade skurkar så saknar filmen en skurk och gestaltningen är blek, med typecastade skådespelare som gör vad de brukar göra, och en intrig som mest står och stampar (eller trampar vatten, rättare sagt). Filmades i ett prototypiskt widescreenformat kallat Magnascope som, i likhet med dagens IMAX, aktiverades vid särskilt effektiva scener. Av James Cruze, också med Esther Ralston, George Bancroft, Johnnie Walker och (som okrediterad sjöman) Boris Karloff