Underskattad, brådmoget nyanserad historia som börjar som en ironisk och rätt typisk historia om trashiga smågangsters men som gradvis blir mer oförutsägbar, både vad gäller intrigen och känsloläget. Emile Hirsch spelar dräggig knarklangare som blir skyldig excentriske konkurrenten Ben Foster pengar – i stället för att betala tillbaka snor han åt sig hans lillebror (Anton Yelchin) utan att begripa att det är kidnappning. Offret själv är lika aningslöst och trivs med tillvaron, och ur denna ambivalens uppstår en mer och mer intressant film som lyckas med konststycket att breda ut sig åt alla håll utan att förlora ett sammanhang – Nick Cassavetes spelar ut den nihilistiska knarkrullen genom att hela tiden låta den utmanas av genuina, mänskliga värden och han hittar på samma sätt oväntat gripande, stundtals mycket omskakande, autencitet i karaktärer som vi inledningsvis bara kan avsky. Byggd på verkliga händelser men påminner lika mycket som en cinematisk korrespondens mellan Cassavetes och hans oöverträffbara far John, särskilt när Bruce Willis spelar överlägsen fadersfigur som i pseudodokumentär prolog och epilog påminner en hel del om honom. Inte en film för alla, den är olustig och omskakande och lyckas inte perfekt med allt den vill, men den har ett fantastiskt omfång och ett intressant, personligt uttryck som gör den säregen och ofta barbariskt fängslande. Även med Justin Timberlake (otippat bra!), Shawn Hatosy, Harry Dean Stanton, Sharon Stone, Amanda Seyfried, Amber Heard, Olivia Wilde och Lukas Haas.