Kreativ och kompromisslös tolkning av Dracula översatt till lesbisk erotik försatt på en solig, turkisk ö. Småborgerliga Ewa Strömberg lockas av diffusa krafter ut till strandvillan där vampyrbaronessan Soledad Miranda snärjer henne – med Bram Stoker som stomme täljer Jesús Franco sedan ut en alltmer psykedelisk och dissociativ intrig där berättelsens olika beståndsdelar verkar existera på enskilda mentala plan; kinky mjukporr pågår parallellt med ett beskt psykodrama, en diffus vampyrjakt och diverse drömska montage med symboliska bilder och ett kameraarbete som hela tiden har en possessiv relation till allt det vill fånga i bild. Ju mer man tänker på filmen desto djupare blir den – förlagans kanoniserade status blir den centrala greppunkten och gör att alla radikala ut-och-invändningar blir intressanta och stimulerande; särskilt effektiv är den sapfiska twisten, där alla män är passiva och meningslösa och vampyrens längtan och utanförskap kodas om till något specifikt kvinnligt. Franco är ett av många exempel på den typ av exploitationregissör som många kritiker haft svårt att ta på allvar, men bortom produktionens marknadsanpassade slisk finns en riktig, och tämligen fascinerande, film som många har missat.