Arketypisk ”Gucciporr” från Zalman King, en av de verkliga auteurerna av fläskig romance från 80- och 90-talet. Timida juristen Carré Otis skickas till Rio de Janeiro för en finansiell uppgörelse men faller istället (offer?) för mysko Mickey Rourke, direkt återanvänd från 9½ vecka (som King skrev manus till). Storyn är mest någon sorts segdragen dröm, men filmen har rätt estetik med överstiliserad dekor, exotifierade miljöer, såsig slow motion och ett soundtrack fullt av new wave och aussierock. Faktiskt finns viss potential i materialet, men filmen lider fruktansvärt av felcasting – Otis har en spännande utstrålning, men är låst i rollen som hämmad normis, och Rourke är slemmig och irriterande när hans rollfigur ska vara melankolisk och ömsint. Den enda som verkligen funkar är Jacqueline Bisset, som Otis arbetsgivare, en cynisk bankir, och man skulle mycket hellre vilja se en film om henne istället. Rourke och Otis blev emellertid ett par i verkligheten och kring premiären fanns PR-doftande rykten om att de skulle haft sex på riktigt i filmen (vilket ingenting, allra minst filmen i sig, tyder på). King krängde ur sig en direkt på video-uppföljare några år senare.