Rätt blek och märkligt småtråkig brittisk feel-good som utspelar sig 1984 och handlar om en grupp HBTQ-aktivister som bestämmer sig för att hjälpa gruvstrejkare i Wales. Tanken är de ska mötas i sina respektive underlägen, och bygga broar över varandras fördomar, men filmen vågar aldrig ge karaktärerna någon riktig ideologi eller retorik och intrigen bär faktiskt på ytterst lite konflikt överhuvudtaget; gestaltningen är svårt undergestaltad – protagonisterna är en smula högljudda, pensionärerna en smula lågmälda, ett par surkart är oförklarligt snikna – och skådespelarna axlar sina innehållslösa rollfigurer genom långdragna scener som slösar speltid på exposition och mängder av tell utan show. Det hela är inspirerat av verkliga händelser, men vi får aldrig någon insikt i hur några parter resonerade, vad för problem de faktiskt hade med varandra eller hur det gick till när de faktiskt slog sig samman – ett narrativt ingenmansland breder ut sig medan skådespelare rör sig genom den ena tagningen efter den andra utan att något riktigt blir av. Det hela är professionellt nog för att fungera som harmlös matiné, även om den verkligen ligger på gränsen när den utan anledning drar ut på speltiden till två timmar. Besynnerligt nog blev filmen väldigt populär och en stor succé. Med George MacKay, Ben Schnetzer, Freddie Fox, Bill Nighy, Imelda Staunton, Dominic West, Paddy Considine, Andrew Scott, mfl.