Jean Epstein är ute efter en filmkonst som ligger minst tre årtionden fram i tiden i denna impressionistiska lilla pärla; en filmatisering av en Paul Morand-novell om en undflyende man som älskas av tre olika kvinnor – vi får deras respektive berättelser, i vilka han alla avvisar dem på diverse mer eller mindre oförklarliga sätt. Finalen är lika intensiv som kryptisk och vittnar om en filmkonst som vill trotsa själva råmaterialet – rörliga bilder som är så kraftfulla i sitt maskineri att de bokstavligt talat stannar. Epsteins uttryck känns igen från surrealisterna och dadaisterna, samtidigt som personregin är närgången och taktil och de visuella kompositionerna subtilt symboliska, med en sorts dekadent men fjäderlätt fatalism som påminner en hel del om vad filmskapare som Resnais eller Rivette skulle söka efter på 60-talet. Just denna film är kanske lite för liten för att riktigt blomma ut, men innehållet är verkligen rikt nog för många omtittar och utforskningar.